Downs syndrom barns utveckling
Men även för tonåringar och unga vuxna med DS kan träning göra stor skillnad. Att börja träna magläge så snart som möjligt efter födseln gör skillnad för spädbarn med Downs syndrom. Foto: Colourbox. WCPT Barn med Downs syndrom, DS, har en ökad risk för försenad motorisk utveckling, vanemässigt stillasittande, övervikt, minskad delaktighet i meningsfulla livsaktiviteter och sämre hälsa, berättade docenten Julia Looper från University of Puget Sound i USA, när hon inledde ett seminarium vid världskongressen för fysioterapeuter i Genève i maj.
Det motoriska systemet driver dessutom på utvecklingen för andra system. Fysisk aktivitet är starkt relaterat till barnets kognitiva och psykosociala utveckling. Vidare ger fysisk aktivitet ökad styrka, bättre balans och ökad bentäthet, sa Julia Looper. Men hur tidigt kan man börja etablera ett barns rörelsevanor? Och vi måste börja väldigt tidigt, spädbarnstiden är en viktig tid för interventioner, sa Erin Wentz.
Att ha babyn i magläge är det första man ska göra. Det är en bra intervention, som också stärker föräldrarnas upplevelse av att kunna påverka situationen.
Tidig träning är effektivt för barn med Downs syndrom
Dels kan de öka barnets fysiska aktivitet och motoriska utveckling men de får också en ökad upplevelse av att knyta an till sitt barn genom att ha sin baby i magläge på bröstet eller i knäet. I en egen studie har hon kunnat visa att det gör skillnad att börja riktigt tidigt. I den deltog nitton barn med DS, fördelade på två interventionsgrupper. I den ena gruppen påbörjades interventionen innan barnet blivit elva veckor och i den andra påbörjades interventionen efter elva veckor.
Downs syndrom: symtom, orsaker, behandlingar
Träningen i magläge pågick till dess att barnet självständigt kunde gå in och ut ur sittande. Resultaten visade skillnader mellan dem som fått en tidigare respektive senare interventionsstart. Hon betonade också vikten av att våga låta barnet vara på golvet. Den bärande tanken är att lägga till mer tid och mer självständighet, där man uppmuntrar barnets naturliga vilja att utforska omvärlden.
På golvet kan barnet också se den omgivande miljön och nya saker och börja interagera både med miljön och med sina föräldrar. När de ser något nytt vill de berätta om det för någon, och då kan barnet även upptäcka och utveckla sina kognitiva förmågor. Vikten av att främja barns nyfikenhet underströks också av Julia Looper, som utvärderat tidiga interventioner för bättre gångförmåga hos barn med DS.
Vårt jobb som fysioterapeuter är att hjälpa barn att lära sig gå för att de ska få möjligheten att leva ett utforskande liv i delaktighet — inte bara för att de ska lära sig att gå, sa Julia Looper. Hon visade en bild på variationerna av olika krypstilar man kan se hos spädbarn. Den kan vi ta tillvara.
Vad innebär det att ha Downs Syndrom
Om sittsläpande är det enda barnet med Downs syndrom gör, lär dem en ytterligare rörelsestrategi, men försök inte träna bort sittsläpandet. Spädbarn med Downs syndrom gör inte anti-gravitationssparkar som barn med en normal motorisk utveckling gör. Foto: Lois Steen. I sin forskning har Julia Looper bland annat tittat på hur barn med Downs syndrom kan träna sina benrörelser för att öka sin gångförmåga.
Att uppfostra barn med downs syndrom
Barn utan funktionsnedsättning gör anti-gravitations-sparkar från att de föds, när de ligger på rygg och när man ställer dem upp, förklarade hon. Bebisar med DS behöver däremot träna på att göra sådana anti-gravitations-sparkar, sa Julia Looper, och just nu håller hon på att ta reda på vilken effekt sådan träning har. Vi har inte solid evidens ännu för att de får bättre motorik, men de data vi har hittills ser lovande ut.
Julia Looper använder även mini-gångband för att utveckla gången hos spädbarn med DS, vilket utvärderats i tidigare studier. Barnet får då stöd runt bålen medan träningen pågår. Resultaten visar att de som får denna typ av gångträning tar fler steg. I dag vet vi att gångband är ett bra sätt att få till stegen, men samtidigt är de väldigt dyra att köpa in, konstaterade Julia Looper.