Stort rymdprojekt
Rymdfart – Wikipedia
Med rymdfart avses framdrivning av människotillverkade föremål i rymden. Rymdfart sker med rymdsonder och rymdfarkoster uppskjutna med rymdraketer och har sedan sitt eget framdrivningssystem avsett att nå rymdfarkostens beräknade mål. Mycket av dagens rymdforskning går ut på att studera jorden och dess miljö. Man genomför forskning både inom biologiska områden och inom materialforskning.
Rymden ger utrymme för att skapa konstgjord mikrogravitation vilket erbjuder andra möjligheter att forska än man har på jorden med den gravitation vi människor i vardagligt liv är vana vid. Rymdfart organiseras ofta av statliga eller mellanstatliga myndigheter, men det finns även mer eller mindre privat rymdfart.
Högtflygande ambitioner
Sverige har sedan mitten av talet varit aktiva i rymden. Sveriges ledstjärnor inom rymdfart är och har alltid varit effektivitet, samarbete och ekonomi. Detta då budgeten för svenska rymdforskningsprojekt, som bestäms av regeringen och delas ut av Rymdstyrelsen , alltid varit begränsad i relation till andra större länders och organisationers ekonomi.
Sverige var ett av de tio länderna som år grundade Europeiska rymdorganisationen ESA och det är i samarbete med dem som de flesta svenska rymdprojekt genomförs. Se rymdkapplöpningen , Mir , rymdfärja och Internationella rymdstationen. Rymdkapplöpningen inleddes när Sovjetunionen i oktober skickade iväg obemannade farkosten Sputnik 1. För utforskandet av rymden finns det ett flertal slags raketer som används för olika ändamål.
Samma typ av raket kan användas till flera olika sorters uppdrag. Under senare tid har man utvecklar raketer med bärraketer för att få större lyftkraft från start och på så vis få ut större nyttolaster ut i rymden. Olika varianter av raketer är rymdraketer, sondraketer, månraketer, med flera. Rymdfarkoster kan delas in i tre kategorier - rymdsonder, bemannade rymdfarkoster och rymdstationer.
En rymdsond är en obemannad rymdfarkost som oftast styrs från en kontrollstation på jorden. En rymdsonds uppgift är oftast att samla in information för forskningsändamål.
Sovjetunionens rymdprogram – Wikipedia
Forskningsändamålet kan till exempel vara bevisning av olika teser inom ämnen som astronomi och fysik. Rymdsonder delas in i tre underkategorier - interplanetära sonder, interstellära sonder och satelliter. Vilken kategori en sond hamnar i beror på vilken typ av rymdkropp den är följeslagare till.
Interplanetära sonder är sonder som skickas mellan olika planeter och andra rymdobjekt inom solsystemet. Den första interplanetariska sonden var Lunik 1 som sändes upp av Sovjetunionen 2 januari med destination månen. Lunik 1 missade dock månen med km och hamnade därefter i en bana kring solen. Den första sonden att nå månen var Lunik 2 som skickades upp 12 september Lunik 2 kraschade i trakten av Ångornas hav och kunde därför inte ge några som helst teknisk data från månen.
Luna 9 , också sovjetisk, som sändes upp 31 januari blev det första människoskapade föremålet som mjuklandade på månen och sände teknisk data tillbaka till Jorden. Landningen med Luna 9 skedde den 3 februari Den första landningen på en annan planet, Venus , genomfördes med sonden Venera 7 som skjutits upp den 17 augusti Sonden genomförde den första bekräftade landningen den 15 december Sonderna gjorde varsin mjuklandning den 20 juli respektive 3 september Alla planeter i Solsystemet har besökts av rymdsonder.
Även Pluto , i augusti omklassificerad till dvärgplanet av IAU , [ 3 ] besöktes i juli av amerikanska rymdsonden New Horizons. Interstellära sonder är sonder som skickas ut i den interstellära rymden, det vill säga utanför vårt eget solsystem.