Varför är det viktigt med pressetik
Liksom många andra professioner har även journalister ett etiskt regelverk för sin yrkesutövning. Det är enkla, självklara regler. De uttrycker en allmänmoral, anpassad för en journalistisk arbetsprocess. Man skulle kunna sammanfatta etiken i tre ord: sanning, rättvisa och medkänsla. Sanning innebär först och främst att journalister skall bedriva allsidig och korrekt nyhetsförmedling och vara källkritiska.
Rättvisa betyder t ex att den som blir kritiserad skall ha möjlighet att svara.
Medkänsla är bl a att visa särskild hänsyn mot svaga personer. Journalistisk etik handlar inte i första hand om formell regeltillämpning utan om en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Publicitetsreglerna – grunden i det medieetiska systemet
För att upprätthålla vad som benämns god publicistisk sed i pressen har fyra organistioner — Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Svenska Journalistförbundet och Publicistklubben — frivilligt inträttat två organ som bedömer klagomål från människor som känner sig personligen kränkta av publiceringar i pressen och i de nätupplagor som utges av dags- och annan periodisk press.
PO är den som tar emot och gör den första bedömningen av anmälningarna. Artikeln eller artiklarna som anmäls skall ha varit publicerade inom de närmaste tre månaderna före den dag då anmälan kom in. Anmälaren måste vara personligen berörd. Det innebär i stort sett att det skall handla om anmälaren själv. PO behandlar således inte allmän kritik mot hur en tidning bevakar en viss fråga.
PO konstaterar utan särskild utredning att det inte finns grund för klagomålet. Vanliga orsaker är att anmälan gäller en för gammal publicering eller att anmälaren inte är personligen berörd. Det händer också att anmälaren missförstått innehållet i en publicering eller överdrivit innebörden. PO gör en utredning och avskriver därefter anmälan därför att det enligt PO:s uppfattning inte finns tillräckliga skäl att rikta pressetiskt klander mot tidningen.
PO gör en utredning och drar slutsatsen att tidningen bör klandras. PO kan då inte själv utfärda klandret. Inför nämnden argumenterar PO endast skriftligen, aldrig muntligen varför han anser att tidningen bör klandras. PO medlar mellan anmälaren och tidningen. Oftast handlar det om en rättelse eller ett genmäle. PO är således inte automatiskt ett ombud för anmälaren. Han måste göra en självständig bedömning av klagomålet.
Medieetikens historia
I alternativ 3 för han dock anmälarens talan inför PON och i alternativ 4 inför den anmälda tidningen. I proc av de ärenden som PO hänskjuter till nämnden brukar den hålla med PO och klandra tidningen. Bara i några procent av de fallen ändrar nämnden en avskrivning till klander. Antalet PO-anmälningar har länge legat stabilt på ca om året.
Det genomsnittliga antalet fall av klander i PON ligger på 50 per år.
Etik för Journalister
De fyra pressorganisationerna har bett JO och ordföranden i Sveriges advokatsamfund att tillsammans med dem utse PO. Den första pressombudsmannen utnämndes Han var jurist liksom de två följande. Den fjärde pressombudsmannen var journalist liksom undertecknad, nr 5 i raden. Opinionsnämnden skapades redan Där sitter en företrädare för var och en av de fyra pressorganisationerna. Där finns också tre representanter för allmänheten, utsedda av JO och ordföranden i advokatsamfundet.