Vad är limbus
Strukturerad undersökning av ögonen och dess funktion. Vad och hur man kan undersöka ögat och synen med enkla medel och god kunskap. Avsikten med denna beskrivning är att du skall kunna undersöka synen hos en patient samt göra en ögonundersökning på ett adekvat sätt utan några egentliga hjälpmedel. Den tidigare professorn i oftalmologi vid Karolinska Institutet, Björn Tengroth, sa ibland att en bra oftalmolog skall kunna klara sig med endast ett stenopeiskt hål och en ficklampa för att diagnosticera de flesta ögonsjukdomar.
Det ligger mycket i detta. Jag har avsiktligt inte skrivit om undersökningar som kräver avancerad apparatur och således finner du ej i denna beskrivning undersökningar som kräver oftalmoskop, spaltlampa, tryckmätare etc. Ett stenopeiskt hål kan du enkelt konstruera som du ser nedan. Jag har också avsiktligt inte beskrivit vad olika fynd vid dessa undersökningar kan vara tecken på i detalj utan bara gett exempel på vad fynden kan innebära.
För mer detaljerade beskrivningar av sjukdomar hänvisas till andra texter i oftalmologi. Redan vid första anblicken av patienten kan du konstatera en hel del saker om patientens ögon och syn. Rörelsemönster Notera om patienten förefaller ha svårt att se, tenderar att snubbla på föremål i rummet etc. Detta kan naturligtvis indikera en dålig synfunktion men också annat.
Tvångshuvudhållning Patienten har en tvångshuvudhållning TVH d v s om patienten vrider eller lutar på huvudet, sänker eller höjer hakan när hen skall titta på ett föremål. En TVH kan tyda på en skelning eller att patienten har nystagmus.
Ögats delar
När patienten håller huvudet i sin TVH ser hen troligen bättre. Att evertera ögonlocket innebär att man vänder på det för att kunna inspektera ögonlockets insida. Denna undersökning är både diagnostisk och terapeutisk då man i många fall kan plocka bort en främmande kropp såsom ett gruskorn eller flisa etc som letat sig in under locket och irriterar ögat. Tala först om för patienten vad du skall göra och att det inte är obehagligt om patienten inte spänner sig.
Ögonlockskanterna skall inte vara fuktiga vid denna undersökning, torka därför dessa om det behövs innan du börjar. Om du är högerhänt brukar det vara lättast att med vänster tumme och pekfinger med ett relativt stadigt grepp om den övre ögonlockskanten eller i cilierna dra ögonlocket lätt utåt-nedåt så att ögonlocket "lossnar" från ögats yta d v s släpper kontakten med tårfilmen.
Ögats anatomi
Var noga med detta grepp då en av de vanligaste felkällorna till att undersökningen misslyckas är att man tappar greppet om ögonlocket speciellt om patienten kniper. Med den högra handen för du sedan en öronpinne om du har tillgång till detta, annars tunn pinne av något slag som inte är vass parallellt med ögonlockskanten och lägger an denna mot ögonlocket helt lätt ungefär i höjd med övre kanten på tarsus denna del av ögonlocket brukar kallas för sulcus palpebralis superior.
Var noga med att patienten tittar nedåt hela tiden. Med bomullspinnen för du ögonlocket nedåt samtidigt som du drar i ögonlockskanten utåt-uppåt och "vränger" runt ögonlocket. Ett alternativ är att du kan använda pekfingerspetsen på högerhanden för att trycka över sulcus palpebralis superior. Observera att det bara går att vända ögonlocket över den övre tarsuskanten eftersom tarsus är en hård bindvävsskiva i ögonlocket.
Samtidigt som ögonlocket everteras kan du ta bort bomullspinnen fingerspetsen och har då denna hand fri. Ta en ny bomullspinne alternativt bomullstuss och fukta denna samt torka ögonlockets insida försiktigt om du inte genast ser den främmande kroppen när du everterar. När du everterar ögonlocket passar du även på att bedöma konjunktiva på ögonlockets insida och tittar då efter bl a papiller kullerstensmönster som tecken på att det kan finnas en lokal allergi mot något agens kontaktlins?
Med injektion menas att ögat har en ökad kärlfyllnad på ytan och dennas utseende kan säga en hel del om vilken typ av tillstånd patienten har.
Ögonstatus
Detta beroende på att de allvarligare tillstånden i ögat vanligen är ensidiga såsom keratit, irit etc. Konjunktival injektion Den vanligast förekommande, kännetecknas av att ögats yta har en ökad kärlfyllnad men denna är mest uttalad i periferin på ögonvitan och i nedre fornix, medan ögat blir blekare närmare limbus d v s korneakanten. Denna typ av injektion brukar vara karakteristisk för en banal konjunktivit speciellt om injektionen syns bilateralt och är förenad med en sekretion från ögat.
I princip kan sägas att patienter som har en konjunktival injektion kan troligen skötas av en allmänläkare medan de andra typerna av injektion skall föranleda remiss till ögonläkare. Perikorneal eller ciliär injektion Ögat har en kraftigare kärlteckning närmast limbus men blir blekare längre perifert. Denna injektionstyp är typisk för korneala skador såsom infektioner, sår, främmande kropp etc perikorneal injektion , men även för inre retningar i ögat som vid irit ciliär injektion.